Under kommande 10 veckor kommer vi lägga ut 10 avsnitt om hur Puttes och familjens liv påverkades när sjukdomen/Cancer Gestapo trappade upp. (samtidigt kan ni läsa det på Linköpings-Posten)
——————–
DEL 1
Puttes liv blev med ens begränsat av själva sjukdomen såsom att inte få/kunna köra bil, inte kunna jobba (Putte som var arbetsnarkoman av största klass) inte få cykla och inte få vara ensam den första tiden. Han blev även begränsad av oss i familjen som av enorm KÄRLEK, omvårdnad, rädsla och oro, vi släppte aldrig Putte ur sikte. Jag blev hönssyrran av högsta rang. Putte fick den första tiden aldrig låsa om sig när han gick på toaletten eller när han badade, aldrig gå ner i källaren själv, aldrig gå hem från krogen själv osv.
En kväll fick jag inte tag på Putte när han var ute med sina vänner,
det var ett tag efter att han har fått sin diagnos. Jag ringer en vän till Putte som kl 23-24 slänger sig på cykeln ner på stan för att leta reda på Putte. Putte sitter då i godan ro med sina vänner och har ingen täckning på telefonen. Jag/vi visste inte då hur sjukdomen skulle komma att se ut och jag trodde att Putte kunde gå bort helt plötsligt utan några föraningar.
Vi pratar om hjärntumörer 24 timmar om dygnet men vi inser tillslut att för allas skull, inte minst barnen, så måste vi ha frizoner från hjärntumörsprat. Vi bestämmer gemensamt att vid matbordet, innan skola och läggdags är det frizoner.
Därefter följer en tid av behandlingar och studier som ni har läst om i mina tidigare berättelser.
